Valanays 2026

Dags att gå igenom den prognos jag gjorde på förväntat utfall i valet. Prognosen gjordes den 1 februari i år (2026), länk här
Sammanfattningen får mig att tänka på fem myror är fler än fyra elefanter där Brasse ber gissa på djur som ska bort. Efter att Magnus och Eva lagt sina förslag så utbrister Brasse: Fel, fel fel fel!
Så känns min valanalys. Men låt oss börja med det jag hade rätt på:

• De rödgröna fick majoritet
• Jag prickade antalet mandat för KD (22)
• Missade Moderaterna med bara 1 mandat

Men det är som att ha typ 7 rätt på stryktipset där 5 av rätten var helt säkra 1-or, mao att en apa skulle kunna göra analysen minst lika bra...

Vilka är då de största misstagen:

• Liberalerna, och här var jag inte ensam. I början av året var det extremt få som trodde att L skulle klara spärren, men en upphämtning som man sällan sett så klarade dem spärren med en god marginal. Orsaken är otvetydigt stödröster, vilket man kan se efter valet då nya undersökningar indikerar att Liberalerna igen är under 4 procent-spärren. 
• Socialdemokraterna. Jag trodde att S skulle göra ett betydligt starkare val, men partiet tappade betänkligt i slutet av valrörelsen. Att köra en presidentvalskampanj (igen) verkar inte ha landat så bra…
• Sverigedemokraterna. Jag trodde att SD skulle bli större än Moderaterna, men M återhämtade sig rejält i slutet av valrörelsen. Att SD tappade 11 mandat är ganska anmärkningsvärt, och jag tror att SD nu kommer att ligga i spannet 15-20 procent framgent.

Nyckelperson 1

De  rödgröna firar segern, eller...

Så nu har vi en vänstermajoritet, 176 mot Tidös 173, betydligt mindre än vad jag gissade.
Men vi har ingen ny statsminister. Uffe sitter kvar under en övergångsperiod medan S, C, V och MP diskuterar röda linjer…
Det som har hänt är ju faktiskt helt naturligt. V och C har varit extremt tydliga på deras röda linjer:

• V ska ha ministerposter och sitta i regeringen
• C vägrar släppa in V i en regering
• C vägrar också all typ av samröre med SD

Det är med andra ord väldigt låst. Utifrån läget just nu finns det ett antal mer eller mindre rimliga lösningar. Jag ska försöka rangordna de olika lösningarna utifrån sannolikhet:

1. C viker sig kring V och ministerposter tillsammans med S och MP, och kanske några till sig själva. Det kanske värsta scenariot enligt mig. Vilken effekt det kommer att få på centerledaren är oklart, men det kommer troligen innebära att rejält tapp bland väljarna. Även om undersökningar indikerar att många centerväljare anser det vara ok att V får ministerposter så finns det många väljare som skulle se en sådan eftergift som oacceptabel. Det skulle också stänka på S då regeringen får en kraftig vänsterprofil vilket jag undrar om man vill framstå som. Det innebär också att S kommer tappa ganska många ministerposter vilket jag tror inte kommer uppskattas internt
2. V viker sig och släpper fram en S & MP regering. I det här scenariot är det väldigt osannolikt att C släpps in, det kommer vara ett V-krav att något sådant inte får ske. Här kommer V-ledaren ligga risigt till, och det kommer krävas ett stämmobeslut om det ska kunna ske. Det här kan också vara utmattningsscenariot, dvs att både V och C inte “orkar” längre och lägger ner sina röster i en statsministeromröstning och därmed undviker ett extraval. Det blir ett ickebeslut som säket både C och V kan leva med under en kort period, men jag tror att en sådan regering blir ganska kortlivad.
3. Extraval. Ju längre tiden går och om talmannen pressar fram statsministeromröstningar kan vi komma till läget att ett extraval är det enda möjliga. Partisympatiundersökningar efter valet indikerar att det kan bli en katastrof för de rödgröna partierna. Lite öppet mål för Tidögänget. Samtidigt är väljarna ganska trögrörliga mellan blocken, så man kan nog ändå förvänta sig ett jämnt eventuellt extraval. Men Tidö kommer med största sannolikhet att vinna.
4. Övriga, att ex det blir ett “mittensammabete” med typ C,MP, S, KD och L eller att C inte röstar emot Ulf som statsminister är så osannolika att det inte en är värda att analysera

Någon gemensam budget oberoende av scenarierna kommer inte att ske innan den 12 november som är deadline för 2027 budgeten, så det kommer rulla på med en budget utan några specifika initiativ inlagda.

Jag skriver detta den 22 oktober, vi får väl se hur rätt jag får denna gång.

Nyckelperson 2

Hoppsan. Tur att jag inte lovade att käka upp min sko om jag hade fel…
Första valundersökningen på väldigt länge där Liberalerna hamnar över spärren.

Den första publicerade undersökningen efter Liberalernas svängning i SD frågan. Några intressanta perspektiv att ta med sig i analysen av mätningen är att den genomfördes mellan den 9-19 mars, dvs innan förtroendemötet. Samtidigt var sista mätdagen den 19, vilket var samma dag som Birgitta Ohlsson (Fd Liberal) meddelade att hon kandiderar för Centern. Det innebär att varken Birgittas lansering och själva beslutet i SD-frågan (Simonas kabinettsfråga) har haft marginell/ingen påverkan på resultatet. Eftersom Liberalernas handskakning med SD kom den 13 mars så kan man nog konstatera att undersökningsresultatet ganska tydligt indikerar hur väljarkåren (eller rättare sagt de som svarade på enkäten) ser på beslutet.

Tittar man lite djupare i undersökningen så är Socialdemokraternas tapp betydande. Minus 2,2% sedan senaste Demoskopmätningen. Drygt hälften av tappet har gått till andra partier i vänsterblocket och ca 1 procentenhet har gått till högerblocket. En annan intressant iakttagelse är att Moderaterna inte tappar, utan ökningen för Liberalerna kommer primärt från SD och KD. Det är ganska uppenbart att moderata väljare inte är jättesugna på att stödrösta på L.
Demoskopundersökningen analyserar inte felmarginaler, men jag gissar att i alla fall Liberalernas och Socialdemokraternas utfall är relativt säkerställda, kanske även SD-tappet.

Innebär det här att Liberalerna kommer att klara sig?

Jag är ändå fast vid att bibehålla min åsikt att liberalerna åker ut. Samtidigt kan man se en liknande tendens som inför valet 2022, då Liberalerna låg strax över 2% (se graf), innan den nya partiledaren Johan Pehrsson tillträdde. Risken för Liberalerna är dock att uppgången bara är tillfällig, och att man tappar igen om några månader. Om partiet däremot inte faller tillbaka på 2+% utan hamnar mellan 3 och 4 procent i undersökningarna under våren/sommaren så kommer L absolut vara en spelare i valrörelsen.

En annan aspekt som jag tror är viktig, och kan komma att påverka valutgången, är de interna stridigheterna inom partiet. Många aktiva liberaler känner sig väldigt svikna och väljer eller har valt att lämna partiet. Det innebär att man kommer har betydligt svårare att få tillräckligt många sympatisörer att involvera sig i valrörelsen. Det kommer kanske inte ha någon extrem inverkan på valresultatet, men kommer troligen innebära färre dörrknackare och flygbladsutdelare.

Några sammanfattande kommentarer:

Liberalernas svängning i SD-frågan fick en betydligt större effekt än vad jag trodde, men:

• Det grundar sig på EN undersökning där felmarginalerna troligen är ganska stora
• Liberalerna har fått ett väldigt stort medieutrymme de senaste veckorna. Även om det inte alltid är positivt så signalerar det att partiet är intressant/viktigt. Framåt i valrörelsen kommer L med största sannolikhet få ett betydligt mindre utrymme som kan påverka negativt
• L måste nog i vilket fall som helst hitta några valfrågor där man sticker ut och speciellt signalerar avvikande inställning gentemot SD för att profilera sig som ett socialliberalt alternativ till SD. Varför ska man annars rösta på dem och inte SD,M eller KD?

Jag skulle nog säga att valundersökningarna under maj kommer att vara avgörande om Liberalerna klarar spärren eller inte. Kommer man ligga mellan 2 och 3 procent så är det nog kört. Ligger man däremot på 3,5+% så kan man nog klara sig kvar.

Liberalernas svanesång

Jag hade egentligen tänkt att publicera denna artikel några dagar efter Liberalernas och SDs presskonferens, men sen hände så mycket att jag avvaktade tills efter den extrainsatta partistämman som slurfördes den 23 mars.

Liberalerna som harvat vid 2% strecket under lång tid har nu hängt upp sig på ett väldigt tunt halmstrå. På samma sätt som att Centern inte kan stödja en S regering där Vänstern ingår så har liberalerna tydligt markerat att en högerregering där Sverigedemokraterna ingår inte finns på kartan. Tills nu. Men vad är det egentligen som har hänt? Simona Mohamsson och majoriteten av partistyrelsen har nu deklarerat att en regering där SD ingår inte är några problem. Samtidigt ställde Simona sin partiledare roll på spel i samband med Landsmötet veckan innan påsk (igår).

Under ett uppenbarligen ganska (tekniskt) kaotiskt möte så fick Simona fortsatt förtroende. Inga motkandidater hade ställt upp vilket var anmärkningsvärt då kritiken var ganska högljudd innan mötet. Att ingen ställde upp för att “ta en för laget” är märkligt och lite fegt enligt min mening. Även om motkandidaten med största sannolikhet skulle falla så skulle det signalera att man inte gillar positionsförflyttningen . Redan nu dagen efter stämman verkar många i den innersta kretsen flagga för att lämna partiet och sina förtroendeuppdrag. Med största sannolikhet kommer beslutet innebära att partiet sakta men säkert förändrar sin väljarbas. De liberaler som är negativa till alla eventuella kärleksförbindelser med SD kommer att förflytta sig vänsterut till C eller S i första hand. Samtidigt kan partiet få ett inflöde av väljare från högersidan, även om jag tror att det inflödet kommer vara marginellt.

Varför gör liberalerna detta?

Liberalernas position kring SD har varit väldigt problematisk. Att släppa in SD i regeringen har varit en showstopper för partiet. Samtidigt har signalerna från alla andra partier i regeringen inte sett några problem med att bli kompisar med SD i en framtida regeringsbildning. Liberalernas ställningstagande har nog med största sannolikhet varit en av orsakerna till det låga förtroendet i olika mätningar. Många som från höger kan tänka sig att rösta/stödrösta på L har haft två huvudanledningar till att stödja partiet:
Det urkassa utgångsläget som med största sannolikhet innebär en röst i sjön då möjligheten att komma upp över 4% är minimal.
Att en röst på liberalerna, och att partiet kommer över 4%, kan innebära att partiet fäller en regering där SD ingår även om Tidögänget har majoritet

I och med att man nu har ändrat inställning kring SD så ökar möjligheterna till stödröster från höger och att man eventuellt kan få röster från S och C, även om det är ytterst osannolikt.

Hjälper eller stjälper detta partiet?

Utan att ta ställning till om det är rätt eller fel att nu acceptera SD så kommer partiet nu med största sannolikhet att mer eller mindre utraderas. Stora delar av partiets väljare kommer att fly partiet vid beslut att omfamna SD. Samtidigt lär få nya ansluta sig till partiet; vilka komparativa fördelar har partiet jämfört med ex KD och M? Inga.
De första mätningarna efter Liberalernas svängning indikerar en viss positiv förändring, men inte så mycket att det nämnvärt påverkar möjligheterna till att närma sig 4% spärren.

Att Birgitta Ohlsson nu har återinträtt i politiken, men inte för Liberalerna, utan för Centern tror jag har mindre inverkan varken för C eller L, förutom att ställningstagandet för/emot Sverigedemokraterna blir ännu mer tydlig. Har man en liberal inställning men ogillar SD= Centern, och om man har en liberal inställning och kan leva med SD=Liberalerna

Om man inte skulle ha gått på styrelsens förslag så skulle nog stora delar av väljarna att stanna kvar, men hela partiet kommer då gå in i en valrörelse med en delvis ny laguppställning och kommer peppras av frågor om hur partiet ställer sig i olika regeringsalternativ. Den nya partiledaren kommer troligen hämtas från partiets vänsterflygel vilket ytterligare kommer öka osäkerheten kring vilket block partiet kommer att föredra.

En ganska intressant spaning kring problematiken är likheterna med Centerns roll på vänstersidan. Vänstern har tydligt deklarerat att man ska sitta i regering om vänstersidan vinner. Samtidigt har Centern lika tydligt deklarerat att man inte kommer rösta för en regering där V ingår. Med andra ord en likartad situation som för L. Dock kan man se en tendens till förflyttning från C. I DN intervjun den 13 mars så svarar Elisabeth Thand Ringqvist såhär på frågan om C stötta en regering där V ingår?
– Inte som det ser ut idag, svarar hon.
Hur menar hon, kan V ingå i en regering om vissa förutsättningar förändras, och i så fall vilka. Det här kommer garanterat bli en fråga C kommer att plågas av under valrörelsen.

En annan intressant spaning är Dagens Nyheters extrema engagemang i frågan om Liberalernas förflyttning. Att tidningen viker sida efter sida åt händelsen är intressant, speciellt med tanke på att partiet i dagsläget ligger kring 2% i väljarstöd. Söndagstidningen innehöll 5 helsidor om Liberalerna, i och för sig två sidor i tidningens genomgång av partiledarna, men under veckan innan omröstningen så har tidningen gett Liberalernas beslut och dess efterverkningar ett enormt utrymme. Att det är ett svek av historiska proportioner är tidningens huvudbudskap. Det är väl fine, men avsaknaden av analys varför Liberalerna tar beslutet är lite störande.

Men över till L och framtiden.

Det är uppenbart att de tre småpartierna C, KD och L kommer fortsatt ha det svårt att hävda sig gentemot de övriga partierna och Liberalernas uttåg från det politiska universumet kommer säkert att följas av de två andra partierna. Men inte i år.

V, S, MP, M och SD är en bukett med partier som positionerar sig väldigt tydligt gentemot varandra och täcker ett stort område på vänster/höger och gal/tan skalan, så de små borgerliga partierna blir mellanmjölksalternativ som inte passar in i det alltmer polariserade politiska universumet. Personligen anser jag att politiken mår bra av småpartier i politikens mittfåra, det ger väljarna ett bredare smörgårdsbord mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.

Hur kommer då min valanalys att påverka mandatfördelningen och finns det andra möjliga scenarios som förändrar mandatfördelningen och kanske också regeringssammansättningen? Det ska vi ta reda på här, men först några förtydliganden och förutsättningar:
Jag har använt AI (Chat GPT) och valsimulatorn för att simulera olika tänkbara mandatfördelningar Jag kommer skriva en separat artikel om hur jag använder AI på sidan (bla att AI används för att hitta info och beräkna data, inte att skriva)
Förändringar i partisympatier kan slå olika beroende på i vilka valkretsar de sker, men jag har utgått ifrån att det slår ungefär som fördelningen såg ut vid förra valet.
Det här är gissningar som grundar sig på gissningar, så ta det med en nypa salt…

Scenario 1, utfall enligt min valanalys.

Som jag beskrev i valsnack 2, så tror jag att vi får ett regeringsskifte och att Liberalerna åker ut. Det här är ett ganska sannolikt scenario. Valvakan kommer att bli en väldigt snabb tillställning då valresultatet kommer att kunna bekräftas väldigt snabbt.
Som ni kan se nedan så kommer Vänsterblocket få 182 mandat och högerblocket 167. Den största förloraren är självklart Liberalerna som tappar alla sina 16 mandat, medan de största mandatvinnarna är S, MP och KD. En annan intressant effekt är att samtliga högerpartier som är kvar får fler mandat än efter valet 2022, så trots att man förlorar makten så kan man tillsätta fler riksdagsplatser.

Konsekvenser

En direkt konsekvens tror jag blir att Ulf Kristersson avgår som partiledare. Jag tror också att Jimmie Åkesson kommer att avgå, inte för att han har gjort ett dåligt val, utan för att han varit partiledare så länge.
Även i L och C kommer diskussionen kring partiledaren att diskuteras och det är väl inte helt omöjligt att någon får sluta. Ebba Busch kan ev också avgå, men då av samma skäl som Jimmie.
S, MP och V kommer med största sannolikhet att behålla sina partiledare.

Scenario 2, utfall enligt min valanalys, men att även Centern åker ut.

Ett kanske mindre sannolikt scenario, men inte helt omöjligt. Centern har en väldigt negativ trend och om man ligger mellan 3 och 4 procent efter sommaren kan det bli så att man riskerar att åka ut. I det här scenariot så har jag förutsatt att C tappar ytterligare 1 procentenhet och hamnar på 3,5%. Jag har förutsatt att den procentenheten hamnar hos S. Med i övrigt samma procentfördelning som i scenario 2 så kommer ändå västersidan att vinna, men med en extremt knapp marginal. Om bara några procent av tidigare centerväljare istället lägger sin röst på Moderaterna kommer det sista och avgörande mandatet istället gå till Moderaterna och vi får en 175/174 fördelning till högerblockets fördel. Kommer Centern att balansera på 4% spärren så lär valvakan bli en nagelbitare.
Konsekvensen av det här scenariot är väldigt svårt att gissa då några få röster till och från vänster/högerblocken kan få majoriteten att skifta.

Scenario 3, DN-lösningen.

En klassisk modell som inte har prövats sedan 1940-talet, men som förespråkas av Dagens Nyheters ledarredaktion lite då och då. Detta scenario bygger på en “ohelig” allians mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Utifrån scenario 1 så kommer den konstellationen få 186 mandat vilket ger majoritet med en klar marginal. Extremt osannolikt scenario. Den enda situation som eventuellt kan trigga en sådan lösning är en omvärld som mer eller mindre tvingar fram ett samarbete. Exempelvis en rysk invasion i någon av de baltiska staterna. I ett läge som nu (början av februari 2026) så finns det inget som skulle kunna motivera en sådan lösning. Det är egentligen ingen lösning som på ett avgörande sätt skulle innebära en större realpolitisk skillnad jämfört med nu, men en gigantisk skillnad i synen på blockpolitiken. Scenario 3 skulle med största sannolikhet påverka Moderaterna väldigt negativt (om det inte föranletts av en omvärldssituation som mer eller mindre tvingade in oss i den situationen), speciellt då deras inflytande via exempelvis ministrar skulle vara betydligt lägre jämfört med Socialdemokraterna.