Snack 2 eller ”Ibland är verkligheten och spökar”
Jaha, då har det gått lite mer än två månader sedan valet och sakta men säkert börjar det bli tydligare vart vi är på väg i det politiska landskapet. Den viktigaste händelsen är självklart budgeten som lades fram i början av november. Om man kan se Tidöavtalet som en typ av vision/strategi så är budgeten det första rent konkreta leveransen från högeralliansen. Hur kan man då sammanfatta budgeten? Jag måste nog säga att den känns ganska mjäkig, speciellt med tanke på den ganska höga svansföringen i Tidöavtalet, lite som att visionen kraschlandade i verkligheten. Det är det allmänna världsläget som har präglat budgeten. Inga framträdande satsningsområden, inga skattesänkningar och inte heller några drastiska sänkningar på välfärdsområdet. Några saker är dock värt att nämna:
Drivmedelsmiljarderna.
Det mest framträdande förslaget är skattelättnader kopplat till drivmedel. 6,7 miljarder ska användas för att sänka skatten med närmare 1 kr för bilisterna. Att det i slutändan kommer medföra en sänkning på ca 16 öre för bensin och lite mer för diesel gör att sänkningen känns lite absurd. Under det senaste året så upplever jag att drivmedelspriserna stigit med över en krona från en dag till en annan. Jag kan förstå att regeringen vill minska det generella skatteuttaget kopplat till drivmedel men att dra till med en 16 öres sänkning är skrattretande. Sänkningen har bara ett signalpolitiskt värde, man vill visa väljarna att man menar allvar med att få ned drivmedelspriserna genom skattesänkningar. Jag tror nog att de flesta av högerpartierna helst ville slippa denna kostnadspost, men insåg nog att det var politiskt besvärande att inte ha med skattesänkningar på detta område i budgeten. Svantesson flaggade även för minskning av reduktionsplikten till 2024 vilket kommer få en betydligt större effekt. Men det får vi se nästa år. Att SD sen lovade sänkning av bränslepriserna upp till 10 kr gör att SD-s Oscar Sjöstedts kommentar ”Ibland är verkligheten och spökar” känns komiskt. Det var ju inte så att ekonomin kraschade i Augusti / September och ingen såg de bistra tiderna komma, men det är alltid lite roligare att lyfta fram förslag som väljarna vill höra än de som är mer realistiska.
Energipolitiken
Det område som nog diskuterats mest är nog energipolitiken. Dagen innan presentationen av budgeten beslutade man att helt ta bort subventionerna för Elbilar, vilket fick folk att rusa till bilfirmorna för att beställa elbilar timmarna efter beslutet. Kombinationen av sänkningen av drivmedel, stopp för höghastighetståg, ökade reseavdrag och en generell sänkning av budgeten inom miljö och klimat gör att några nu anser att vi tappar positionen som världsledande inom miljö, och klimatområdet. Men det är ju precis det här som väljarna på högerkanten röstat för! Jag tror inte det finns någon inrikespolitisk fråga som är så polariserad som klimatfrågan. Å ena sidan är vi mitt inne i en klimatkatastrof där det är en tidsfråga innan hela ekosystement klappar ihop (om det inte redan gjort det). Konsekvensen är att vi måste förändra vårt beteende på ett fundamentalt sätt för att vi ska kunna överleva i framtiden. Förbjud bensin/dieselbilar, Straffskatter på flyg och onödig konsumtion, lev enklare, och för allt i världen: ifrågasätt aldrigt att vi är mitt inne i en klimatkatastrof! Å andra sidan där man anser Klimatkatastrofen är “fake news”, eventuella negativa trender är bara statistiska fluktuationer, att bilder på brinnande elbilar gärna delas på sociala medier med smilyes och att vindkraftverk bara fungerar som Örn-mördare. Allt detta ackompanjerat av en fullständigt sönderindoktrinerad mediaindustri.
Här tror jag dock att högerpartierna kommer tåla ganska mycket stryk. Minskade miljösatsningar kommer tas emot väldigt positivt av deras väljare, speciellt om det kombineras med förbättringar i plånboksfrågor (sänkt bensinskatt, ta bort plastpåseskatten osv).
Själv sätter jag mig nog i mitten med lutning åt vänster, Det är väl klart som tusan att vår förbrukning av resurser har en negativ inverkan på klimatet och att vi måste anpassa oss och delvis ta ansvar var och en för att minska klimatavtrycket. Men att reglera och beskatta i den omfattning som vi gör i sverige känns fel. VI måste inte vara bäst i världen på allt inom miljö och klimatområdet.
Den bruna sörjan
En ganska charmig “affär” har också blossat upp. På en konferens inför liberalernas extra Partistämma blev plötsligt Johan Pehrsson väldigt öppen kring sin relation till Sverigedemokraterna. Han kallade bland annat SD för en “brun sörja” och hävdade att man lyckats stoppa flera “sjuka SD saker” i Tidöavtalet. Johan P var dock väldigt snabbt framme och bad om ursäkt till SD och hävdade att Tidöavtalet ligger fast. Det lite komiska i det här är att han faktiskt bad om ursäkt. Ursäkt för vad? Att han inte menade det, att han blivit felciterad, eller att han formulerade sig lite tokigt? Om sa så för att han faktiskt tyckte det så är det väl inte så konstigt. Sen är det ju bara upp till SD och L att antingen gilla läget, dvs acceptera att partierna ligger på varsin sida på på högerkanten och att man inte måste gilla varandra reservationslöst, eller så gillar man inte läget, och då får man väl dra. Men det är ännu mer uppenbart att relationen mellan SD och L kommer vara avgörande om vi har samma regering under hela mandatperioden.
Några andra iakttagelser
Skuggbudgeten.
Både S och C har kommit med egna budgetförslag. Jag har inte fördjupat mig speciellt mycket i förslagen, men kan konstatera att mediakommentarerna är ganska ljumma. Man skickar lite mer pengar till välfärden, men många delar i högerbudgeten lämnas okommenterade, ex elbilsubventionen. Man vill också sänka biståndet. Det är ännu mer uppenbart att S inte vill ta några större fighter kring Högerns hjärtefrågor (förutom Annika Strandhall kanske…).
Valteltagandet.
Slutligen vill jag ta fram en fråga som har försvunnit en del i mediabruset den senaste perioden. Det gäller valdeltaqandet. Andelen som röstade i årets val minskade med 3 procentenheter jämfört med föregående val. Det är Iofs inte extremt på något sätt, vi har haft lägre väldeltagande under flera val de senaste 30 åren. Sen är det negativt eftersom det är den första nedgången på 20 år, så något har ju hänt. Det bör också sättas i perspektivet att SD nu är en av de största partierna och att det borde få folk som inte gillar deras politik att gå man ur huse för att rösta emot.
Det som däremot är väldigt alarmerande är valdeltagande när man tittar lite mer lokalt. Att vissa delar av Alby i Botkyrka minskar sitt valdeltagande med 20% enheter och ligger nu på ett totalt valdeltagande på ca 40%! Även i vissa områden i Södertälje har både valdeltagandet och minskningen av densamma varit anmärkningsvärda. Att det huvudsakligen har demografiska/kulturella förklaringar är ganska självklart. Det är områden med hög invandrartäthet som har det lägsta deltagandet. Det här är självklart en kraftig varningsklocka där vi riskerar att få områden som är helt isolerade i det svenska samhället. Det i kombination med att det islamiska Nyans har börjat plocka röster gör att många politiker borde satsa en del på att försöka vända trenden.
Som avslutning måste jag ta med en rubriksättning från veckan som gått. Det är Aftonbladet som kommenterar snökaoset vi fick uppleva i början av veckan där bland annat Stockholm stod mer eller mindre stilla. Kanske inte en rubriksättning vi skulle se om mandaten fördelat sig lite annorlunda. Jag tycker faktiskt den är lite rolig.
