Första Snacket
Det här ska försöka bli en bloggavdelning där jag ska sammanfatta det som händer huvudsakligen inrikespolitiska, men det kan även bli några utrikespolitiska analyser.
Anledningen är dels för att trigga mitt intresse för politik, men också för att tvinga mig att lära mig ex vilka statsråd vi har. Handen på hjärtat så har jag nog inte engagerat mig så mycket i det under en lång tid.
Vad har hänt sedan valet?
Tja, ganska mycket ändå.
Vi har fått en ny regering.
13 statsråd inklusive statsministern kommer från Moderaterna, 6 från Kristdemokraterna och 5 från Liberalerna. En ganska väntad fördelning med tanke på utfallet i valet. Moderaterna tar också många av de tyngsta departementen, exempelvis Finans, Utrikes, Försvars, och Justitie departementen. Vice Statsminister blir Ebba Busch som även tar hand om Klimat, och näringslivsdepartementet. Liberalernas partiledare tar hand om Arbetsmarknadsdepartementet.
Har det då stormat om Regeringsuppsättningen? Nja, mest av vattenglaskaraktär. Att miljödepartementet slagits ihop med näringsliv fick ett gäng gamla miljöminister att beklaga detta i en DN-debattartikel. Huvudtesen var att miljöfrågorna nu kommer att bli nedprioriterade, vilket sannolikt kommer att stämma, men vi får se.
Sen blir det alltid en snackis inom området "statsråd som har dålig koll". I den tidigare regeringen var det Annika Strandhäll som hade dålig koll på antalet Kärnkraftverk och denna gång var det Kulturministern Parisa Liljestrand som hade lite dålig koll på vem Ruben Östlund är. Konstitutionsutskottet har också fått några ärenden, bland annat kopplat till Lotta Edholm och hennes kopplingar till privatskolor. Men inga oskattad hemhjälp eller obetalda TV-licenser ännu (ja, jag vet om licensen… ).
Har det då fattats några kontroversiella beslut då?
Det har det absolut. Ett av de första var att stoppa projektet höghastighetståg vilket fick bland annat några kommuner att skrika högt, speciellt de som var tänkta som viktiga knutpunkter i tågnätet.
Personligen kan jag nog hålla med om att utvecklingen av höghastighetståg känns väldigt mycket overkill. Känns också att det är viktigare att skapa ett fungerande befintligt tågnät.Jag fastnade själv i Herrljunga under 3 timmar utan någon vettig info för ett tag sen. SJ och Banverket har verkligen en del att jobba på.
En annan ganska stor sak är att minska antalet kvotflyktingar nästa år från 5 000 till 900. Det känns som det första riktigt konkreta förlaget som har en tydlig SD-Profil, även om Moderaterna säkert inte är speciellt kritiska.
Man har också signalerat mer pengar till rättsväsende och polis.
En annan liten snackis har varit högkostnadsskyddet för elkunder. Här lovar regeringen att retroaktivt betala ut 55 miljarder i stöd, mest till södra Sverige och inget till de norra delarna. Man kan inte säga att det rört upp speciellt mycket, Magdalena Andersson ondgjorde sig mest över att det inte skulle genomföras under november utan bara beslutas.
Det har fattats flera andra beslut men de orkar jag inte gå in på.
Allmän betraktelse
Det finns faktiskt något annat som sticker ut såhär snart några månader efter valet och det är Socialdemokraternas allmänna approach. Deras attityd till flyktingfrågan är faktiskt ganska anmärkningsvärd. Man håller med om att vi måste ha en stram flyktingpolitik och framställer det som att det var dom som införde paradigmskiftet. Det är i och för sig korrekt, besluten under hösten 2015 har legat till grund för politiken framåt. Men att hävda att det på något sätt var en del i en strategi är självklart skitsnack. Det var med kniven på strupen man beslutade om kraftigt minskad flyktingmottagning.
Det blev ännu mer tydligt under den första riksdagsdebatt efter valet att kritik från Socialdemokraterna kopplat till flykting, migration och brott/straff uteblev. De som var mest aktiva i att kritisera var C, V och MP. Känns nästan som en taktik från S att föra bort flyktingfrågan från agendan och istället prata löftesbrott.
Egentligen blev det ganska tydligt att "blocken" luckrats upp och att de flesta partierna är ganska överens om hu landet bör styras. Det S gick ut med i slutet av valrörelsen : att demokratin är hotad på grund av SD känns främmande i debatten. Förloraren? Troligen SD.