Väljarundersökning SCB

Okey, då är det dags för det tredje Snacket. Den kanske största inrikespolitiska händelsen kan nog anses vara SCBs senaste väljarundersökning. SCB har nu publicerat den första väljarundersökning efter valet och den visar väldigt tydligt väljarnas dom över de inledande månadernas leveranser från Regeringen. Det finns tre väldigt tydliga och statistiskt säkerställda förändringar  jämfört med valresultatet som jag tänker gå igenom. Hela undersökningen kan du läsa här.

Ajdå SD, det ser inte så bra ut eller…

Sverigedemokraterna 18,2%, - 2,3% jämfört med utfallet i valet.

Många SD politiker börjar nog drömma mardrömmar om Dansk Folkeparti. 18,2% är i och för sig inte fy skam, men undersökningen talar sitt tydliga språk: missnöjet med SD de första månaderna som stödparti till regeringen har inte uppskattats av väljarna. Partiet tappar mest till Moderaterna som i sin tur tappar till Socialdemokraterna. Anledningen till minskningen är också ganska uppenbar: om Tidöavtalet (visionen) andas mycket SD och säkert uppskattas av många SD sympatisörer så blev Budgeten (verkligheten) en extremt tydlig besvikelse. Drivmedelspriserna var nog motorn 😀 och roten till missnöjet. 14 öre i sänkt bensinpris är inte mycket att hänga i julgranen såhär i jultider.... Jag tror nog också att många av de ganska dramatiska förändringarna inom flykting, och migrationsområdet inte var tillräckligt tydliga i budgeten. Väldigt många av de förändringar man vill få till kommer inte att kunna förverkligas i närtid och kommer troligen inte få alltför stora direkta effekter i budgeten. Frågan är bara vad SD kan göra? Budgeten ligger fast, många reformer kommer att ta tid att genomföra och krisen i ekonomin gör att positiva beslut i plånboksfrågor kommer vara svåra att få igenom.

Allt detta tillsammans med att SD-s hjärtefrågor (invandring, lag och ordning, “nationalism”) inte längre är tydliga vattendelare mellan höger och vänster. Socialdemokraterna har sakta men säkert vandrat längre ut på TAN-sidan och verkar inte längre vara intresserade att ta konflikter i dessa frågor. Betydligt behagligare att attackera regeringen och SD i direkta plånboksfrågor som ex elstödet och drivmedelspriserna där högern tvingas gå på defensiven.

Jag tänker sticka ut hakan och hävda att jag tror att SD kan komma att sjunka ner mot 10% innan nästa val. Frågan är bara vilka partier som SD väljarna flyttar till…

Socialdemokraternas revansch

Den andra riktigt stora förändringen i SCB-s mätningen är ökningen för Socialdemokraterna. S ökar med 4,3% och ligger i mätningen på 34,6%. Det är det högsta resultatet partiet fått sedan maj 2014 och måste nog anses vara anmärkningsvärt. S tar också väljare från alla andra partier förutom SD och V. S partisekreterare Tobias Baudin är väldigt tydlig i vad orsaken är: alla löftesbrott från regeringen. Slutsatsen man nog kan dra är att väljarna huvudsakligen går ifrån regeringspartierna  än går till Socialdemokraterna. Lite som i arbetslivet, den huvudsakliga anledningen till att man byter jobb är antingen för att man är less/får för lite betalt  på sitt nuvarande jobb och därför går ifrån jobbet eller så har man hittat ett nytt spännande jobb där man förväntas utvecklas ännu mer trots att man är ganska nöjd med sitt nuvarande jobb, man går till ett nytt jobb. Självklart är det inte så binärt, men det är normalt en av de båda orsakerna som väger tyngst. Problemet med orsak 1 (att gå ifrån) brukar vara att man blir besviken på det nya jobbet, gräset är kanske inte speciellt grönare på den andra sidan. Samma sak kan hända med flykten till S, efter ett tag inser väljarna att S inte heller kommer kunna leverera på ett sätt som förväntas och man kommer strömma tillbaka till högerpartierna. 

Men Socialdemokraterna har dock ett viktigt trumfkort: Oppositions-positionen. Det är ju självklart betydligt enklare att huvudsakligen kritisera regeringens löftesbrott och samtidigt inte alls på samma sätt tvingas att stå till svars för de egna politiska löften som levererades under valrörelsen. Samtidigt kan man - till S försvar - hävda att partiet var ganska sparsamma med löften under valrörelsen, vilket jag tror var ganska smart. Det är ju lite jobbigt för Regeringen och SD att försvara att man under hela Valrörelsen exempelvis lovade kraftigt sänkta Drivmedelspriser för att sedan i budgetprocessen motivera betydligt mer modesta sänkningar med det allvarliga ekonomiska läget som argument. Krisen var väl knappast någon nyhet, hela 2022 har präglats av ekonomiska orosmoln och någon ljusning inte är i sikte de närmaste åren. Här kommer Regeringen och SD ha en del att jobba med för att återfå förtroendet.

Dock tror jag att de nivåer S ligger på just inte kommer att bestå, utan stöd kring 30-strecket känns mer troligt långsiktigt. 

Vad händer med Centern?

Den tredje lite mer dramatiska förändringen jämfört med valresultatet är Centerns kräftgång. Centern går ner med 1.3 procentenheter och ligger nu på modesta 5.4%. En av huvudorsakerna är troligen Annie Lööf. Väldigt många har haft väldigt många åsikter om Centerns partiledare. Speciellt från högerhåll har hon mer eller mindre betraktats som en förrädare på grund av partiets (och därmed hennes) förhållande till S. Samtidigt har Annie varit extremt tydligt i sitt förhållningssätt till SD och även de parlamentariska konsekvenserna i det ställningstagandet. I Sverige ska ingen SD-are få inflytande och om konsekvensen är att stötta S med stöd av V och MP så får det bli så. 

Det som har hänt nu är att Annie har avgått och tre kandidater aspirerar på ordförandeposten. Det som många säkert frågar sig är om C även i fortsättningen kommer att positionera sig benhårt mot SD och därmed även i fortsättningen föredra en Socialdemokratisk regering. Alla tre kandidater har - som jag förstått det- fortsatt på samma linje som Annie, att inte släppa in SD i finrummet. Men samtidigt kan man inte vara helt säker, eventuellt kan opinionsläget tvinga C att omvärdera sin relation till SD, men vilka konsekvenser ett sådant ställningstagande får är nästan omöjligt att förutse. 

Att C huvudsakligen tappar till S indikerar att det finns en osäkerhet i att Partiet kommer att svänga i SD-frågan och att man därför väljer S, eller helt enkelt att Socialdemokratiska stödröstare har lämnat Centern. Vad som än händer med Partiledarrollen så kommer nog även Centern slå följe med alla de andra partier som balanserar på 4 procentspärren.

Vill ni grotta ner er mer kring de olika kandidaterna så finns mycket matnyttigt på Centerns hemsida

Sammanfattning

Så sammanfattningsvis var den första stora väljarundersökningen efter valet en riktig kalldusch för regeringen och SD. Det kommer garanterat svänga ganska mycket fram till nästa val så det kan väl jämföras med att snubbla i den första kurvan under ett 1500 meterslopp, det går absolut att hämta igen men det blir lite jobbigare. En förutsättning är dock att löparen är i gott skick och att motståndarna inte har sina bästa dagar…

Finns det då något som kan "rädda" högeralliansen såhär på kort sikt? Tja,en mild vinter med lägre elpriser och en generell sänkning av drivmedelspriser (marknadsstyrt) kan få en positiv inverkan. Eventuellt kan ett beslut om att minska antalet flyktingar från nuvarande 5 000 till 900 per år. men frågan är ute på remiss (Migrationsverket), så när det eventualla beslutet kan fattas är oklart.

Snack 2 eller ”Ibland är verkligheten och spökar”

Jaha, då har det gått lite mer än två månader sedan valet och sakta men säkert börjar det bli tydligare vart vi är på väg i det politiska landskapet. Den viktigaste händelsen är självklart budgeten som lades fram i början av november. Om man kan se Tidöavtalet som en typ av vision/strategi så är budgeten det första rent konkreta leveransen från högeralliansen. Hur kan man då sammanfatta budgeten? Jag måste nog säga att den känns ganska mjäkig, speciellt med tanke på den ganska höga svansföringen i Tidöavtalet, lite som att visionen kraschlandade i verkligheten. Det är det allmänna världsläget som har präglat budgeten. Inga framträdande satsningsområden, inga skattesänkningar och inte heller några drastiska sänkningar på välfärdsområdet. Några saker är dock värt att nämna:

Drivmedelsmiljarderna. 

Det mest framträdande förslaget är skattelättnader kopplat till drivmedel. 6,7 miljarder ska användas för att sänka skatten med närmare 1 kr för bilisterna. Att det i slutändan kommer medföra en sänkning på ca 16 öre för bensin och lite mer för diesel gör att sänkningen känns lite absurd. Under det senaste året så upplever jag att drivmedelspriserna stigit med över en krona från en dag till en annan. Jag kan förstå att regeringen vill minska det generella skatteuttaget kopplat till drivmedel men att dra till med en 16 öres sänkning är skrattretande. Sänkningen har bara ett signalpolitiskt värde,  man vill visa väljarna att man menar allvar med att få ned drivmedelspriserna genom skattesänkningar. Jag tror nog att de flesta av högerpartierna helst ville slippa denna kostnadspost, men insåg nog att det var politiskt besvärande att inte ha med skattesänkningar på detta område i budgeten. Svantesson flaggade även för minskning av reduktionsplikten till 2024 vilket kommer få en betydligt större effekt. Men det får vi se nästa år. Att SD sen lovade sänkning av bränslepriserna upp till 10 kr gör att SD-s Oscar Sjöstedts kommentar ”Ibland är verkligheten och spökar” känns komiskt. Det var ju inte så att ekonomin kraschade i Augusti / September och ingen såg de bistra tiderna komma, men det är alltid lite roligare att lyfta fram förslag som väljarna vill höra än de som är mer realistiska. 

Energipolitiken

Det område som nog diskuterats mest är nog energipolitiken. Dagen innan presentationen av budgeten beslutade man att helt ta bort subventionerna för Elbilar, vilket fick folk att rusa till bilfirmorna för att beställa elbilar timmarna efter beslutet. Kombinationen av sänkningen av drivmedel, stopp för höghastighetståg, ökade reseavdrag och en generell sänkning av budgeten inom miljö och klimat gör att några nu anser att vi tappar positionen som världsledande inom miljö, och klimatområdet. Men det är ju precis det här som väljarna på högerkanten röstat för! Jag tror inte det finns någon inrikespolitisk fråga som är så polariserad som klimatfrågan. Å ena sidan är vi mitt inne i en klimatkatastrof där det är en tidsfråga innan hela ekosystement klappar ihop (om det inte redan gjort det). Konsekvensen är att vi måste förändra vårt beteende på ett fundamentalt sätt för att vi ska kunna överleva i framtiden. Förbjud bensin/dieselbilar, Straffskatter på flyg och onödig konsumtion, lev enklare, och för allt i världen: ifrågasätt aldrigt att vi är mitt inne i en klimatkatastrof! Å andra sidan där man anser Klimatkatastrofen är “fake news”, eventuella negativa trender är bara statistiska fluktuationer, att bilder på brinnande elbilar gärna delas på sociala medier med smilyes och att vindkraftverk bara fungerar som Örn-mördare. Allt detta ackompanjerat av en fullständigt sönderindoktrinerad mediaindustri. 

Här tror jag dock att högerpartierna kommer tåla ganska mycket stryk. Minskade miljösatsningar kommer tas emot väldigt positivt av deras väljare, speciellt om det kombineras med förbättringar i plånboksfrågor (sänkt bensinskatt, ta bort plastpåseskatten osv).

Själv sätter jag mig nog i mitten med lutning åt vänster, Det är väl klart som tusan att vår förbrukning av resurser har en negativ inverkan på klimatet och att vi måste anpassa oss och delvis ta ansvar var och en för att minska klimatavtrycket. Men att reglera och beskatta i den omfattning som vi gör i sverige känns fel. VI måste inte vara bäst i världen på allt inom miljö och klimatområdet. 

Den bruna sörjan

En ganska charmig “affär” har också blossat upp. På en konferens inför liberalernas extra Partistämma blev plötsligt Johan Pehrsson väldigt öppen kring sin relation till Sverigedemokraterna. Han kallade bland annat SD för en “brun sörja” och hävdade att man lyckats stoppa flera “sjuka SD saker” i Tidöavtalet. Johan P var dock väldigt snabbt framme och bad om ursäkt till SD och hävdade att Tidöavtalet ligger fast. Det lite komiska i det här är att han faktiskt bad om ursäkt. Ursäkt för vad? Att han inte menade det, att han blivit felciterad, eller att han formulerade sig lite tokigt? Om sa så för att han faktiskt tyckte det så är det väl inte så konstigt. Sen är det ju bara upp till SD och L att antingen gilla läget, dvs acceptera att partierna ligger på varsin sida på på högerkanten och att man inte måste gilla varandra reservationslöst, eller så gillar man inte läget, och då får man väl dra. Men det är ännu mer uppenbart att relationen mellan SD och L kommer vara avgörande om vi har samma regering under hela mandatperioden. 

Några andra iakttagelser

Skuggbudgeten. 

Både S och C har kommit med egna budgetförslag. Jag har inte fördjupat mig speciellt mycket i förslagen, men kan konstatera att mediakommentarerna är ganska ljumma. Man skickar lite mer pengar till välfärden, men många delar i högerbudgeten lämnas okommenterade, ex elbilsubventionen. Man vill också sänka biståndet. Det är ännu mer uppenbart att S inte vill ta några större fighter kring Högerns hjärtefrågor (förutom Annika Strandhall kanske…).

Valteltagandet. 

Slutligen vill jag ta fram en fråga som har försvunnit en del i mediabruset den senaste perioden. Det gäller valdeltaqandet. Andelen som röstade i årets val minskade med 3 procentenheter jämfört med föregående val. Det är Iofs inte extremt på något sätt, vi har haft lägre väldeltagande under flera val de senaste 30 åren. Sen är det negativt eftersom det är den första nedgången på 20 år, så något har ju hänt. Det bör också sättas i perspektivet att  SD nu är en av de största partierna och att det borde få folk som inte gillar deras politik att gå man ur huse för att rösta emot. 

Det som däremot är väldigt alarmerande är valdeltagande när man tittar lite mer lokalt. Att vissa delar av Alby i Botkyrka minskar sitt valdeltagande med 20% enheter och ligger nu på ett totalt valdeltagande på ca 40%!  Även i vissa områden i Södertälje har både valdeltagandet och minskningen av densamma varit anmärkningsvärda. Att det huvudsakligen har demografiska/kulturella förklaringar är ganska självklart. Det är områden med hög invandrartäthet som har det lägsta deltagandet. Det här är självklart en kraftig varningsklocka där vi riskerar att få områden som är helt isolerade i det svenska samhället. Det i kombination med att det islamiska Nyans har börjat plocka röster gör att många politiker borde satsa en del på att försöka vända trenden. 

Som avslutning måste jag ta med en rubriksättning från veckan som gått. Det är Aftonbladet som kommenterar snökaoset vi fick uppleva i början av veckan där bland annat Stockholm stod mer eller mindre stilla. Kanske inte en rubriksättning vi skulle se om mandaten fördelat sig lite annorlunda. Jag tycker faktiskt den är lite rolig. 

Första Snacket 

Det här ska försöka bli en bloggavdelning där jag ska sammanfatta det som händer huvudsakligen inrikespolitiska, men det kan även bli några utrikespolitiska analyser. 

Anledningen är dels för att trigga mitt intresse för politik, men också för att tvinga mig att lära mig ex vilka statsråd vi har. Handen på hjärtat så har jag nog inte engagerat mig så mycket i det under en lång tid.

Vad har hänt sedan valet? 

Tja, ganska mycket ändå. 

Vi har fått en ny regering. 

13 statsråd inklusive statsministern kommer från Moderaterna, 6 från Kristdemokraterna och 5 från Liberalerna. En ganska väntad fördelning med tanke på utfallet i valet. Moderaterna tar också många av de tyngsta departementen, exempelvis Finans, Utrikes, Försvars, och Justitie departementen. Vice Statsminister blir Ebba Busch som även tar hand om Klimat, och näringslivsdepartementet. Liberalernas partiledare tar hand om Arbetsmarknadsdepartementet. 

Har det då stormat om Regeringsuppsättningen? Nja, mest av vattenglaskaraktär. Att miljödepartementet slagits ihop med näringsliv fick ett gäng gamla miljöminister att beklaga detta i en DN-debattartikel. Huvudtesen var att miljöfrågorna nu kommer att bli nedprioriterade, vilket sannolikt kommer att stämma, men vi får se. 

Sen blir det alltid en snackis inom området "statsråd som har dålig koll". I den tidigare regeringen var det Annika Strandhäll som hade dålig koll på antalet Kärnkraftverk och denna gång var det Kulturministern Parisa Liljestrand som hade lite dålig koll på vem Ruben Östlund är. Konstitutionsutskottet har också fått några ärenden, bland annat kopplat till Lotta Edholm och hennes kopplingar till privatskolor. Men inga  oskattad hemhjälp eller obetalda TV-licenser ännu (ja, jag vet om licensen… ). 

Har det då fattats några kontroversiella beslut då? 

Det har det absolut. Ett av de första var att stoppa projektet höghastighetståg vilket fick bland annat några kommuner att skrika högt, speciellt de som var tänkta som viktiga knutpunkter i tågnätet. 

Personligen kan jag nog hålla med om att utvecklingen av höghastighetståg känns väldigt mycket overkill. Känns också att det är viktigare att skapa ett fungerande befintligt tågnät.Jag fastnade själv i Herrljunga under 3 timmar utan någon vettig info för ett tag sen. SJ och Banverket har verkligen en del att jobba på. 

En annan ganska stor sak är att minska antalet kvotflyktingar nästa år från 5 000 till 900. Det känns som det första riktigt konkreta förlaget som har en tydlig SD-Profil, även om Moderaterna säkert inte är speciellt kritiska. 

Man har också signalerat mer pengar till rättsväsende och polis. 

En annan liten snackis har varit högkostnadsskyddet för elkunder. Här lovar regeringen att retroaktivt betala ut 55 miljarder i stöd, mest till södra Sverige och inget till de norra delarna. Man kan inte säga att det rört upp speciellt mycket, Magdalena Andersson ondgjorde sig mest över att det inte skulle genomföras under november utan bara beslutas. 

Det har fattats flera andra beslut men de orkar jag inte gå in på. 

Allmän betraktelse

Det finns faktiskt något annat som sticker ut såhär snart några månader efter valet och det är Socialdemokraternas allmänna approach. Deras attityd till flyktingfrågan är faktiskt ganska anmärkningsvärd. Man håller med om att vi måste ha en stram flyktingpolitik och framställer det som att det var dom som införde paradigmskiftet. Det är i och för sig korrekt, besluten under hösten 2015 har legat till grund för politiken framåt. Men att hävda att det på något sätt var en del i en strategi är självklart skitsnack. Det var med kniven på strupen man beslutade om kraftigt minskad flyktingmottagning.

Det blev ännu mer tydligt under den första riksdagsdebatt efter valet att kritik från Socialdemokraterna kopplat till flykting, migration och brott/straff uteblev. De som var mest aktiva i att kritisera var C, V och MP. Känns nästan som en taktik från S att föra bort flyktingfrågan från agendan och istället prata löftesbrott. 

Egentligen blev det ganska tydligt att "blocken" luckrats upp och att de flesta partierna är ganska överens om hu landet bör styras. Det S gick ut med i slutet av valrörelsen : att demokratin är hotad på grund av SD känns främmande i debatten. Förloraren? Troligen SD.